Leva i en skadad kropp

Kämpa, var positiv och blicka framåt! Låt inte motgångar slå ner dig utan lär dig av dem.

Dagen i bubblan

1 Comment

Sov riktigt dåligt inatt, smärta höll mig vaken trots flera försök att sänka smärtnivån har de mer eller mindre ätit på mig hela dagen. Man hör knappt vad någon säger, blundar och liksom bara är. En förfärlig känsla.


Nu känns det aningen bättre och jag längtar  efter min familj som ska komma och hälsa på här på sjukhuset. Åh, vad jag saknar dom!

Imorgon hoppas jag på att läkarna är lika intresserade som jag på att ta reda vad som orsakar kramperna i ländryggen. Men man ska nog inte ha för stora förhoppningar så man inte blir besviken.

Det positiva är att jag mår lite bättre just nu. Här och nu…

Jag ger inte upp.

One thought on “Dagen i bubblan

  1. Hej! Läser här då du lämnat en kommentar i min blogg,tack för den! Det första jag läser här är att du sovit dåligt på grund av smärtorna..jag känner så igen mig! Ja,eller hur..jag har oxå svårt att fokusera när någon pratar..jag måste skärpa mig och försöka glömma smärtan och ilningarna som dunkar på hela tiden…det är verkligen jobbigt 🙁 Men samtidigt så vad ska man göra?? Sitta och gräma sig och bara känna efter…jag lyckas glömma smärtorna i små stunder ändå,man får annat att tänka på..det är guld värt! Som du skrivit..man får ta till vara de stunderna som ändå är glädjande. Jag tänker många gånger på hur lyckligt lottat man var innan detta..när allt kändes normalt…nu får man mera perspektiv på tillvaron..samt mera förståelse för dem som är sjuka! Vem som helst kan ju drabbas…vet vi nu..vilket fall så är det ju omöjligt att kunna förstå så länge man själv är frisk,inget fel i det! Du skriver om att inte ha för stora förhoppningar…där känner jag oxå igen mig..jag hade det ganska länge,men jag har blivit så besviken så många gånger..av vården..men jag ger inte heller upp! Så det så!!